Jag har Joline, min ängel. ♥

Den 23 april 2007 fick jag beskedet som förändrade mig som människa. Som förändrade mitt liv. På en toalett, vid ca. 20:00 på kvällen, visade graviditetstestet positivt. Plus, som i positivt. Ett blått plus som lyste upp mitt ganska mörka sinne och som gav ljus i mörker åt min längtan efter just dig.

Den dagen förändrade du mig, Joline. Då visste jag inte att det var just dig jag väntade, men jag visste att jag väntade den ljuvligaste gåvan på jorden. Det allra finaste gåvan för mig. Du fick mig att känna mig trygg och för första gången på länge kände jag att jag visste vem jag var. Jag kände att jag, tillsammans med dig, skulle bli den människa som jag önskade vara. Och att du och jag – mot världen, skulle kunna uppnå precis vad som helst. När som helst. Mot vem som helst.

Jag somnade den kvällen, full av förväntningar. Alla drömmar besannades. Jag kände mig speciell och vacker som fick bevara en så viktig hemlighet, en sådan stolthet som du, inuti min kropp. Jag vill dela med mig till alla men samtidigt hålla dig alldeles för mig själv. Jag behövde inte höra vad de andra skulle tycka, för jag visste redan själv att det inte skulle spela någon roll. Jag ville inte att någon skulle få ta sönder min bubbla av lycka och lugn. Jag vill inte låta någon smutsa ner oss.

Du fyllde mig med styrka, lilla hjärtat. Jag var full av liv. Under alla de veckor som du fanns inuti mig, älskade jag dig högst på jorden. Jag bar dig alltid med ryggen rak, för de andra, som ville oss illa – såg jag inte ens. Jag saknade dig. Jag längtade efter dig. Jag ville så gärna hålla dig i famnen.

Jag kämpade för att göra dig stolt. Kanske misslyckades jag på många sätt, men jag vill berätta att jag försökte. Jag jobbade för att få pengar till saker som du skulle få. Jag pluggade för att det skulle vara mindre kvar att göra när du skulle födas. Jag höll om min mage på kvällen och höll speldosan nära, så att du skulle höra. Samma melodi fick du höra när du var nyfödd. Den får mig att rysa idag.

Den 2 januari, klockan 15:46 – var månader av väntan över. Du, min skatt, kom till oss och gav mig allting jag någonsin önskat. Dina vackra, mörka ögon. Dina händer som knöt min hand. Din kloka blick som lugnade mig och bekräftade mig. All kärlek till dig omslöt mig och vaggade in mig i en våg av ömhet. Jag svävar på samma våg fortfarande. Trots att motgångar i livet har fått mig ur balans, har jag aldrig lämnat den kärleken. Aldrig lämnat den Tryggheten. Vår symbios.

Du har fått mig att öppna ögonen för världen. Jag vet nu vad obeskrivlig lycka är och hur det känns med innerlig sorg. Du har visat mig vad kärlek är när den är vacker och hur ont svek kan göra när någon man älskar sviker. Du har med all din charm, lärt mig så mycket om mig själv och andra. Du har gett mig mer kärlek än vad jag många gånger förtjänat. Du har legat stilla i min famn. Du har varit en värme under kalla nätter, när jag hållt din lilla hand.