Middag på balkongen. När vi skulle skåla sa hon "mamma och Joline".
En skål för oss.



Det är så coolt att vi kan umgås. Att vi faktiskt äter middag på vår balkong och pratar. Vi pratar om dagis, om maten, om jordgubbar om morgondagen. Om dagen. Hon förstår mig. Vi förstår varandra. Min lilla bebis. Min lilla Joline som var en sprattlande "Liten" i min mage, som var en ömtålig bebis med fjunigt huvud i min famn, som gned sitt svullna tandkött mot mitt pekfinger. Som är så otroligt vacker. Som är så älskad..