Jag sitter här. Ensam, för en gångs skull. Joline sover, med sin "nutteeee åh tutteee". Winnerbäck sjunger för mig. Han är så innerlig och jävla bra att det känns som om han sitter här bredvid mig. Jag har hunnit se en Wallander film och låtit bli att tänka på det egna en stund. Och just precis nu är jag otroligt sugen på choklad. Förutom att det inte finns någon sådan hemma, känns allting wonderful. Så jag tar och ringer Josefine. Den allra bästa vännen i världen!