Jag är som ett barn på julafton. Det är söndag. Inte vilken söndag som helst, utan söndagen när Joline kommer hem från sin "pappahelg". Hon åkte i fredags, men det känns som en evighet. Jag sitter och väntar, kollar på klockan, suckar, ordbajsar och bara vill att klockan ska bli 13:00. Jag har längtat så mycket och när jag sitter stilla, som nu, känner mig rastlös och tom över att hon inte är här. Princess Joline - det är inte detsamma utan dig. Du fyller alla tomrum och sprider kärlek till alla vrår. Jag älskar dig!

Nu ska jag packa lite frukt och välling, sedan åker vi. Jag lägger upp bilder sedan, såklart ;)